Eriksson ätten

Eriksson ätten

Sammanfattning

Knut Långe Efter att den Stenkilska ätten dog ut och Sverker den äldre blev kung började en strid om kronan, som skulle pågå i nästan 60 år, under detta århundrade. Motparterna var den Sverkerska ätten, som hade sitt starkaste fäste i Östergötland, och den Erikska ätten, som hade Västergötland som hemvist. Annars kännetecknas den här perioden av att väldigt lite är känt om vad som har skett.

Det är först i mitten av talet som vi får kontakt med händelser som skrevs ner inte alltför länge sedan de ägde rum. Sverker den äldre drev den danske prinsen och tronpretendenten Magnus Nilsson på flykt och blev därmed svensk kung. Han regerade i cirka 26 år, vilket är en väldigt lång regeringstid med medeltida mått.

Trots detta är väldigt lite känt om honom. Under hans tid grundades klostren i Alvastra, Nydala och Varnhem. En rysk krönika indikerar att Sverker ledde ett misslyckat korståg på andra sidan Östersjön. På juldagen mördades han på väg till julottan av sin egen körsven, ett brott som ansågs chockerande även på medeltiden. Tronpretendenten Magnus Henriksson misstänktes ligga bakom mordet.

• Sverkerska ätten
• Erikska ätten
• Stenkilska ätten

Vem som var Sverker den äldres far är mycket osäker. En teori är att hednakungarna Kol och Blot‑Sven var hans far och farfar. Erik Jedvardsson den helige valdes till kung av svearna omkring den tid då Sverker den äldre mördades, och han blev även kung över åtminstone Västergötland. Några år senare dog han i en strid mot den danske prinsen Magnus Henriksson, som gjorde anspråk på kronan.

Trots att Erik den helige bara regerade i ett decennium har han blivit föremål för omfattande mytbildning. Delvis som en följd av propaganda från den Erikska ätten betraktades han som ett helgon med alla möjliga goda egenskaper. Den bilden motsägs delvis av att hans hustru fördrev munkarna från Varnhems kloster, men de fick ändå återvända. Erik Jedvardsson blev Sveriges nationalhelgon trots att påven aldrig helgonförklarade honom.

1. Strid om kronan under nästan 60 år
2. Sverker den äldre blir kung
3. Erik den helige mördas
4. Magnus Henriksson blir kung kort tid
5. Sverker den yngre tar makten

Talesättet \"på S:t Eriks tid\" syftade på den gamla goda tiden. Legenden säger att Erik den Helige ledde ett framgångsrikt korståg mot Finland, men sanningshalten är osäker. Magnus Henriksson dödade Erik den Helige i Uppsala och blev ny svensk kung. Eriks son Knut, som tog upp kampen mot honom, fördrevs, men Magnus tid som kung blev inte långvarig; efter bara ett år dödades han av Sverker den äldres son Karl i slaget vid Örebro.

Karl Sverkersson erkändes som kung över Östergötland i slutet av talet. När han sedan besegrade Magnus Henriksson utanför Örebro blev han kung över hela Sverige. Sex år senare dog han på sin borg i Visingsö efter ett överfall av sin rival Knut Eriksson. I början av talet blev även dessa mördade, och Knut Erikssons makt över Sverige var därefter obestridd.

För ovanlighetens skull dog han en naturlig död omkring år De sista åren var jarlen Birger Brosa den faktiske regenten. Myntpräglingen, som hade återupptagits under talet, fick ett uppsving under Knut Erikssons regering. Sverker Karlsson den yngre växte upp i landsflykt i Danmark. När Knut Eriksson dog valdes han till ny kung med stöd av sin svärfar Birger Brosa.

Enligt en överenskommelse skulle Sverker den yngre efterträdas av någon av Knut Erikssons fyra söner, som var minderåriga när kungavalet ägde rum. Tio år senare gjorde de dock uppror mot Sverker den yngre. När de möttes i slaget vid Älgarås segrade Sverker och tre av bröderna stupade. Den fjärde bröderna, Erik Knutsson, återkom några år senare med en större armé och besegrade Sverker vid slaget vid Lena, trots att denne fick stöd av danska trupper.

Erik Knutsson tog makten efter många år av strider. Hans kungakröningsceremoni, som ägde rum, är den första som är känd i Sverige. Efter att konflikten med Sverker den yngre avslutades följde en period av fred, som tillsammans med goda skördar gjorde honom populär bland folket. Men året han insjuknade dog han, och hans enda son föddes kort därefter. Johan Sverkersson utnämndes till jarl vid ett års ålder och blev kung som 14‑åring när Erik Knutssons son Erik bara var nyfödd.

Hans regering blev inte långvarig och han dog av sjukdom endast 21 år gammal som den siste representanten för den Sverkerska ätten. Erik Eriksson, som var läspe och halte, blev kung endast sex år gammal. Som en följd av detta tillsattes en förmyndarregering under ledning av biskop Bengt av Skara. När Knut dog fick Erik Eriksson tillbaka kronan. Den egentliga makten utövades dock av innehavarna av jarlämbetet, från och med Birger Jarl.

Knut Holmgersson Långe var besläktad med den Erikska ätten. Som ledare för ett stormannauppror förde han Erik Eriksson på flykt och blev kung. Sex år senare dog han, och Erik Eriksson återvände. Knuts son Holmger gjorde ett misslyckat försök att ta makten.